Karl Wåhlin

Kritiker, redaktör och museiman mellan tradition och modernitet

Författare:

Magdalena Gram

Karl Wåhlin (1861–1937) var en nyckelperson i svenskt kulturliv under flera decennier. Som kritiker i dagspressen granskade han konstens utveckling från 1880-talets sanningssträvande realism till det tidiga 1900-talets mångskiftande modernism. Wåhlin värnade också om publikens möte med konsten och var drivande i den process som ledde till att Nationalmuseum utvecklades till ett renodlat konstmuseum i takt med sin samtid. År 1892 grundade han den nordiska kulturtidskriften Ord och Bild, nydanande till form och innehåll och ett uppmärksammat forum för tongivande konstnärer och författare. Karl Wåhlin skrev två konstnärsmonografier, om Carl Wahlbom och om Ernst Josephson. Båda böckerna var banbrytande inom genren och lade grunden för vidare forskning. Som ledamot i det litterära Samfundet De Nio, som instiftades 1913, var Wåhlin en organiserande kraft.

Magdalena Gram berättar om Karl Wåhlins privata och professionella liv och belyser den värdegrund som kännetecknade hans livsgärning och ställningstaganden. Fram träder bilden av en mångsidig kulturpersonlighet och en eftertänksam analytiker, en betydelsefull röst i tidens offentliga samtal och kulturdebatter.

Läs Yrla Denténs anmälan i BTJ.

Biblis, recension av Vigdis Moe Skarstein.

Lotten von Kræmers pris tilldelas Magdalena Gram.