Om söndagarne
1800-talets museibesökare och konsten att betrakta konst
I Om söndagarne vänder Eva-Lena Bergström blicken mot en omvälvande period i museernas historia. Hon granskar den utveckling som ägde rum i Europa i början av 1800-talet, då privata konstskatter som förvandlats till offentliga samlingar mötte en större publik. Konstsamlande och konstproduktion var tidigare en angelägenhet för en krets priviligierade – kungligheter, aristokrati och ett förmöget borgerskap. Men efterhand öppnades salonger och gallerier, byggdes nationalmuseer och visades världsutställningar. De stora privata, ofta furstliga samlingarna, blev publika och vårdades som en del av en nations kulturella minne och identitet.
Söndagarna var allmänhetens dag och då fylldes museisalarna av medborgare ur alla samhällsklasser. Men hur skulle de ta till sig skatterna som blivit tillgängliga i konstens nya rum? Eva-Lena Bergström visar hur betraktandet av konst blev en socialt kontrollerad umgängesform och granskar instruktioner, beteendekoder och normer som förmedlades i tidens illustrerade press, museivägledningar och konstkritik.
»En söndag i Nationalmuseum«
Detalj ur illustration av John Beer, publicerad 1877 i Ny Illustrerad Tidning. En ung mamma kämpar med sitt bångstyriga barn, i närheten håller en museivakt uppsikt över den brokiga besökarskaran. Barn på museer var redan tidigt föremål för diskussion. Detta gällde inte bara ordningsfrågan, även museibesökets betydelse för barnets fostran betonades.
Pressröster:
Dagens Nyheter, bokanmälan av Lotta Jonson