Arvid Fuhre

Arvid Fuhre var verksam under 1900-talets första hälft, en period av framgång för svensk arkitektur som stilmässigt gick från nationalromantik via »Swedish Grace« till modernism. Under studietiden i Stockholm lade han grunden till ett brett kontaktnät, men hans byggnader återfinns inte i huvudstaden utan i Norrland, på västkusten och i Skåne.

Fuhre (1885–1959) inledde sin yrkesbana i Göteborg och ritade flera av de karakteristiska landshövdingehusen, en folkskola, delar av Jubileumsutställningen 1923, ett »teknikens tempel« för Chalmers, villor och sommarhus för familjen. Han tillträdde tjänsten som stadsarkitekt i Helsingborg 1929, samtidigt som en intensiv debatt om det nya modernistiska konserthuset pågick. Här hade han främst en rådgivande roll med ansvar för stadens utveckling, men några av dess byggnader bär hans signatur – ett församlingshus, ett flickläroverk och inte minst den egna villan med utblick över Öresund.

Arvid Fuhres arkitektur kännetecknas av tekniska innovationer och gediget detaljarbete, gärna i form av eleganta smidesornament. De polemiska stildiskussionerna till trots var han, som många andra av periodens arkitekter, främst intresserad av kontinuitet och yrkesskicklighet – han var en kulturbärare i framgångstid. Här skildras hans liv, verk och den tid han var en del av. 

Med fotografier av Krister Engström.

Omslagsfoto: Buråsskolan i Göteborg från 1927.
Den höga portiken mellan gatusida och gårdssida utgör en länk mellan skiftande arkitektur­ideologier. Här finns både nationalromantikens material­känsla i det hand­slagna teglet, funktionalismens fria rymd och enkla former och 1920-talsklassicismens känsla för skevheter. En sådan kontinuitet präglade Arvid Fuhres hela verk genom fyra decennier.
– Claes Caldenby

Läs Mattias Bjellvis anmälan i BTJ.

Läs Lars-Eric Jönssons anmälan i Helsingborgs Dagblad.

Läs mer i Appell Förlags katalog.