Artemisia Gentileschi

Artemisia Gentileschi (1593–1656) hämtade sina motiv från Bibeln och antikens berättelser, ibland med hotfullt eller våldsamt innehåll, ofta med kvinnor i centrum. Med sina verk lyckades hon som en av få kvinnor etablera sig som historiemålare under den tidiga barocken. Ett särdrag som påminner om Rembrandt var att hon ofta använde sitt eget ansikte i målningarna, som ett slags rollporträtt.

Hon växte upp i Rom där hon skolades av sin far, karriären fortsatte sedan i Florens, Venedig och Neapel. I Florens lärde hon känna banktjänstemannen Francesco Maria Maringhi. I hennes många kärleksbrev till honom, upptäckta i sen tid, avtecknar sig en passionerad men också självmedveten konstnär, i spetsen för ett familjeföretag med assistenter och modeller. Hon kunde räkna kungligheter till sina beställare, deltog i tidens kulturliv, var medlem i akademier och litterära kotterier – hon hyllades som en poeternas musa.

Tidigt influerad av dramatiken hos Caravaggio rörde hon sig senare mot en varmare färgskala och utvecklade egna tekniker för att skapa vibrerande nyanser. Görel Cavalli-Björkman beskriver Artemisias konstnärskap, uppmärksammar den status hon hade som kvinnlig målare och placerar in hennes liv och konst i sitt historiska sammanhang.

Läs Thomas Kjellgren anmälan i BTJ.