Mer verklig än verkligheten

Hur förhåller sig den litterära skildringen till den värld som skildras? Vad händer med den levda erfarenheten när den omvandlas till litteratur? Vilka verklighetsanspråk kan vi ha på en litterär berättelse? Den franske existensfilosofen och fenomenologen Maurice Merleau-Ponty (1908–1961) utforskar dessa frågor i sina handskrivna föreläsningsmanuskript. Utifrån en närläsning av Marcel Prousts verk framhåller han litteraturens förmåga att erövra verkligheten, språkets förmåga att omdefiniera erfarenheten och skrivandets förmåga att förse det levda med en ny mening. Med utgångspunkt i Stendhals författarskap utforskar han samspelet mellan fantasi och verklighet, läsarens relation till texten och författarrollens tvetydighet.

Merleau-Pontys undersökning av litteratur utgår från en fenomenologisk förståelse av levd erfarenhet och tar form i dialog med författare, filosofer och konstnärer som Simone de Beauvoir, Jean-Paul Sartre, Paul Cézanne, Edmund Husserl, Ferdinand de Saussure, Paul Valéry och André Malraux.

Här utforskas den litteraturfilosofi som Merleau-Ponty skisserade i föreläsningsserier vid Collège de France under 1950-talet. Det är en del av hans filosofi som till stora delar är okänd, samtidigt som den fortfarande är relevant, framför allt för vår förståelse av litterära verklighetsanspråk. Vidare presenteras de filosofiska, litterära, vetenskapsteoretiska och estetiska diskussioner som präglade efterkrigstidens Frankrike.