Postmodernismen i Stockholm

Under de senaste fyrtio åren har postmodernismen hunnit både etableras som en källa till omfattande konstnärlig kreativitet och stagnera i formalism. Den har kopplats till oönskad spekulation och överkonsumtion, men har också hunnit med en renässans som för med sig nyfikenhet och omvärdering. Kurser inrättas på universiteten, en ny generation arkitekter och formgivare lockas av lekfullheten och den estetiska pluralismen. Och med nya digitala designprocesser och sociala medier har de frågor postmodernismen väckte om reproduktion och kopior utan original fått en ny brännande aktualitet.

Postmodernismen i Stockholm är en av de första böcker på svenska som beskriver den ism som under en relativt kort tidsperiod bröt mot modernismens formspråk och krav på funktionalitet genom att bejaka individualismen, historicismen och de fria associationerna. En rad arkitekter, stadsplanerare, byggnadsantikvarier och konstvetare undersöker här 1980- och 1990-talens postmoderna avtryck i Stockholms byggnader och offentliga rum. Boken, som bygger på texter, bilder, stadsplaner, skisser samt personliga erfarenheter, är en kunskapsbank och utgör ett väsentligt bidrag till Stockholmsforskningen.

Medverkande skribenter: Monica Andersson, Thorbjörn Andersson, Victor Edman, Emelie Eriksson, Lena From, Catharina Gabrielsson, Dan Hallemar, Jacob Kimvall, Fredrik Linder, Peter Lundevall, Marika Lundin, Christina Pech, Laila Reppen, Kersti Sandin Bülow, Daniel Sjöborg, Sebastian Ulvsgärd, Lauri Vaher Laurel och Rasmus Wærn.

Postmodernismen i Stockholm är Samfundet S:t Eriks årsbok 2021.

Se även S:t Eriks årsbok 2019: Per O. Hallman – Stadsplanekonstens förnyare

Pressröster:

Svenska Dagbladet, bokanmälan av Elisabet Andersson

Dagens Nyheter, boktips av Eva-Karin Gyllenberg

Dagens bok, recension av Mattias Lahti Davidsson