Män vid vatten

Män vid vatten är en bok om släktskapet mel­lan två konstnärstemperament, ett släktskap som sträcker sig över nära hundra år. Konstnären och arkitekturteoretikern Jan Hietala ger här en nytolkning av centrala element i Eugène Janssons måleri, och dess förhållande till arkitektur samt fotografi. Patrik Steorn introducerar tematiken och dess upprinnelse, både för sin egen del och i Hietalas fall. I ett samtal med Daniel Birnbaum, överintendent på Moderna Museet, utvecklar Hietala tankegångar om konstnärliga projekt som föregriper eller förebådar Män vid vatten.

År 2015 återförenades Janssons målning Flottans badhus från 1907 med Thielska Galleriets permanenta samling, efter att ha varit lagrad i nära 40 år med några tillfälliga undantag. Den konsthistoriska händelsen manifesterades med Hietalas utställning med samma namn som föreliggande bok. Flottans badhus beskriver en scen, en man som svävar ovanför utomhusbassängen efter ett avstamp från en trampolin, såsom den kan ha ägt rum på den marina badinrättning som en gång fanns på Skeppsholmen i Stockholm.

Målningen är inspirerad av en serie fotografier som togs på badinrättningen åren före målningens tillkomst. Fotografierna dokumenterar de sociala aktiviteter till vilka badinrättningen utgjorde ramverket. Byggnaden Flottans badhus ritades av Fredrik Blom, och uppfördes 1845 för att rivas redan 1929 när vattenkvaliteten vid Nybroviken blivit otjänlig för bad. Det finns ingenting omfattande författat om Bloms badinrättning på Skeppsholmen, trots att det var en stor anläggning. I och med publiceringen av Män vid vatten intar både badinrättningen och fotografierna en plats i svensk konsthistoria.