Finlandssvensk antifascism

Vilken betydelse fick fascismen som upplevt hot mot det svenska i Finland? I de länder där fascisterna kom till makten såg minoriteternas framtid mörk ut, men trots det stod de svenskspråkiga kluvna inför högerextremismens frammarsch i Europa och hemma i Finland. I Finlandssvensk antifascism lyfter författarna fram dem som på olika sätt mobiliserade till motstånd. Godsägaren Ernst von Born, socialisten Gudrun Mörne och dramatikern Hagar Olsson hade, tyckte i alla fall de själva, inte mycket gemensamt i fråga om sina politiska åsikter. Men liksom många andra svenskspråkiga ur olika samhällsskikt och politiska läger trädde de fram som sin tids antifascister. Genom kritisk nyhetsrapportering, politiska pamfletter, revyer och essäistik ville man väcka den allmänna opinionen mot den framväxande fascismen. De antifascistiska protesterna pågick i dagspressen, partipolitiken, skönlitteraturen och skolungdomsrörelsen. Samtidigt blottade antifascismen splittringen och gränsdragningarna mellan höger och vänster, överklass och underklass, manligt och kvinnligt, svenskt och finskt i mellankrigstidens Finland.

Pressröster:

Henrik Othman, recension i Österbottens tidning.

BTJ, anmälan av Kent Lidman.

Hufvudstadsbladet, recension av Sture Lindholm.

Historia Nu, Urban Lindstedt i samtal med Anders Ahlbäck och Ylva Perera.  

Utgiven i samarbete med Svenska litteratursällskapet i Finland.