Utan konst kan jag inte leva

Agnes Widlund kom till Sverige från Ungern, via Paris. I Stockholm drev hon från 1943 under tre decennier framgångsrikt Konstsalongen Samlaren, en avantgardistisk knutpunkt för konstnärer, samlare och kritiker. Hon presenterade banbrytande utställningar med Olle Bærtling, Georges Braque, Henri Matisse, Fernand Léger, Henry Moore och Pablo Picasso och lanserade även då okända konstnärer för den svenska publiken. Den unge Pontus Hultén fick möjlighet att arrangera utställningar på Samlaren och hon hade en viktig roll för finansmannen Theodor Ahrenbergs konstsamling och hans planer på ett privat konstmuseum.

Hon var kommissarie för turnerande utställningar, verkade för en vid konstsyn och genomförde experimentella projekt — men inte mycket av allt Agnes Widlund åstadkom har givit avtryck i historieskrivningen. Här porträtteras denna yrkeskvinna och entreprenör, krävande, kreativ, okonventionell och otålig, kort sagt komplex, med nästintill omänskligt stark drivkraft. Hon öppnande dörrar för såväl internationella mästare som inhemska debutanter och hennes målmedvetna arbete kom att få avgörande betydelse för den svenska konstscenen.

Läs  Malin Hilmerssons bokanmälan i BTJ.