Terroristen i Toulouse

Algeriet var Frankrike. Landet var inte bara en koloni, utan hade parlamentsledamöter i Paris och en miljon fransmän gjorde Algeriet till sitt hemland. Blodiga strider upplöste år 1962 relationen Paris–Alger, men den fortsätter att kasta sin skugga över dagens Frankrike. De försummade laglösa förorterna, den nationalistiska ytterhögern och decennier av terrorattentat har kopplingar till Frankrikes koloniala historia och i synnerhet till den med Algeriet. Länderna förblir sammanflätade ekonomiskt, kulturellt och säkerhetsmässigt.

Att algeriska flaggor vajade på Place de la Bastille den 6 maj 2012 för att hylla att socialisten François Hollande blivit president fördömdes av Nationella fronten. Den grön-vita flaggan förbjöds i Nice inför matcher i fotbolls-VM 2014. Tygsymbolen vittnar om närheten till Algeriet i Frankrike. Många miljoner algerier har invandrat till Frankrike och deras barn och barnbarn glömmer inte sina rötter.

Terroristen i Toulouse, Mohamed Merah, inledde i mars 2012 vad som i Frankrike kallas terrorism 3.0. Han planerade själv sina attentat. Var det en tillfällighet att han var son till ett algeriskt par? Hans brutala dödande har följts av dödskjutningarna på satirtidningen Charlie Hebdo och musikscenen Bataclan samt med lastbilsattacken mot 14 juli-firarna i Nice. Gärningsmännen är ofta fransmän som vuxit upp i försummade förorter, men med en bakgrund i Algeriet eller forna kolonier i Afrika.

Pressröster:

Dagens Nyheter, recension av Jan Eklund

Svenska Dagbladet, understreckare av Inga Brandell

Smedjan/Timbro, recension av Urban Lindström

Arbetaren, recension av Josephine Askegård

Amnesty press, anmälan av Madelaine Seidlitz

Journalisten, intervju med Alice Petrén

Göteborgsposten, recension av Sinziana Ravini 

Östra Småland, recension av Dag Sandahl

Populär historia, anmälan av Ulf Zander

Tidningen Kulturen, anmälan av Elisabeth Tegelberg

BTJ, anmälan av Kent Lindkvist

Sveriges Radio P1, Studio Ett. Inslaget börjar 1.18 in i programmet.